Blir kvinnan bara en mamma? För resten av livet?

0
1610

Text: Julia Kapell

Att vara mamma, det är väl helt fantastiskt, men att bara vara mamma, är det verkligen lika fantastiskt? Låtsas vi kvinnor bara att livet är komplett då? Det största i livet, kan jag tycka, är att få ett barn. Det är någonting som händer i oss när vi blir föräldrar och vet ni vad det är i 9/10 fall? – jo, kvinnan blir mamma & mannen blir en man med ett barn. Tadaa!

Konstigt, att vi presenter oss som ”småbarnsmamma”  “tonårsmamma” osv. Mer då? Vad hände med det som skedde innan? Kanske projektledare, designer, festfixare, en jävligt rolig person, pluggis, kompis, en s e x i g varelse, eller kanske bara en vanlig kvinna, med (hör och häpna) egna behov?

Inte vet jag – men vad jag vet är iallafall att du från den dagen du får ditt första barn, fortfarande är samma person som innan. Surprise! Från den dagen man föder ett barn så är kvinnan samma kvinna som innan, men nu är hon även en mamma till ett barn (eller två, beroende på vad för typ av person en lever med) lol.

Varför ska vi radera en jävla massa bra egenskaper och rent ut sagt röja hela vårt CV när vi blir mammor? Det är som om vi rensar ur, banar väg för tråkigheter och tänker redan innan föräldraskapet ens har börjat att ”Nej, nu finns det ingen mer tid för mig, nu är ju jag mamma, slutet gott, allting gott”.

Mannen, han springer runt sista gravidveckan med stressen i halsen och roddar om sitt privatliv, arbetsliv och upcoming aws för att han nu faktiskt ska vara hemma och vara pappa, i 10 dagar.. efter förlossning. Men sen, sen är allt som vanligt igen, då är han ”chef-janne” och kanske ”aw-janne” på fredag efter jobbet. Kul kille den där Janne! Sen kommer han hem och är “Pappa-Janne” en stund. Men kvinnan, juste, hon e mamma – dygnet runt.

Missförstå mig inte. Jag skyller inte på männen, absolut inte. Jag skyller på kvinnorna, hör och häpna!

Det är som att från den dagen du blir mamma, så är allt annat förbjudet. Jag har läst och gjort research kring detta och i varenda konversation mammor emellan så bygger konflikterna (ja, oftast konflikter) på hur vida man ska ha egen tid eller inte. (FYI. Ordet och behovet ”Egen tid” i mamma-grupper är lika provocerande som ordet ”alkohol” på ett rehab. Bad mom warning).

Ska man verkligen lämna bort sina barn? Är man verkligen en bra mamma då, om man behöver jobba långa dagar, vill träffa en kompis eller tar en sväng på nattklubb en lördag? Nej, enligt regel, så är man inte det, utan lite utav en egoist faktiskt. Man måste ju vara hemma medans aw-janne roar sig. (men han e ju lite dum också)

Men nu ni. En annan femma är det om man skiljer sig(!) och träffar sina barn varannan vecka – då är det tydligen helt andra spelregler. Spännande va? Är man en bra mamma då? Ja men självklart, för man skiljer ju sig för barnens bästa, för att paret mår bättre på varsitt håll. Glada föräldrar, glada barn? Smart, tänker jag.

Jag tänker även.. kvinnan som individ då? Relationen med kvinnan som du var innan du blev mamma. Om jag valt att radera allt vad det innebar att vara Julia Kapell när jag blev mamma, så hade jag förmodligen, likt de flesta, inte erkänt det, men jag hade varit olycklig, avundjuk och arg på de som inte gjorde det – det är nu det bli läskigt.

Jag har hört det förr, att mammor kan vara det läskigaste väsen att bråka med. Jag har aldrig hört någon säga så om en pappa, eller om mig för den delen, thats true! Kanske beror ilskan bara på avundsjuka, avundsjuka över att inte våga erkänna att man saknar den kvinna man var, men stolt som en kapten på ett sjunkande skepp när man blivit mamma. Reglerna  m å s t e  följas. Viktigast är ju vad alla andra mammor tycker, visst?

Jag gav mig, jag tycker att jag är minst lika viktig som mannen, som barnen. Ja, jag blir en bättre mamma när jag får vara jag emellanåt. Klipp inte kontakten med kvinnan i dig, hon som en gång inte var mamma, med hennes hjälp lär du bli en supermom. Men om du iallafall gör det, enligt normen, var inte för stolt för att se att andra människor kanske inte vill det – döm inte.

Försök heller inte inbilla oss att du i n t e behöver egentid. Thats the biggest lie… Like. Ever.

Du gör ett fantastiskt jobb – kliv ner från pedistalen, grab a drink and stop judge moms out there.

But hey, thats me.

 

 

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here